Jag gick på barnmottagingen idag kl 08.30 och träffade en jätte bra läkare från Gbg han var barn neurolog.Vi tog tillsammans beslutet att något måste göras med Mindra för hon mår inte specillt bra.Hon hade ingen feber men hon spyr och ville inte ha mat.Det kunde gå 7 timmar emellan maten.

Läkaren tog kontakt med Umeå direkt och dom tyckte att vi skulle åka till Sunderbyn först ifall det bara är en vanlig infektion.Men då sa jag nej jag åker ingen annanstans än till Umeå.Så då blev det så .Dom tog prover på Mindra crp och blodstatus hon hade ett crp på 113.Vi skulle till Umeå men dom visste inte när.Läkaren i Kiruna bedömde situationen inte som jätte akut för hon mår ju likadant imorgon med.Då föreslog jag att vi hade ju kunnat flyga vanligt flyg på morgonen dagen efter om det gick.Han skulle kolla med transport och personalen i Umeå vad dom ansåg om situationen.

Vi for hem och packade och tvätta lite kläder till Mindra.

Telefonen ringde och vi fick reda på att det blir transport idag och att det blir med flyg istället för hellikopter.

Vi skulle komma in på sjukhuset klockan 14 för dom skulle sätta en nål på Mindra inför flygningen.Sen fick vi vara kvar där tills flyget skulle komma klockan 18.10

Väl på sjukhuset var det bara kaos och en massa väntan jag grinade för det kändes så konstigt hela situationen att behöva resa och lämna Minton igen.

När klockan var 17 fick vi gå upp på akutmottagningen för då stängde barnmottagningen.Där fick jag sitta i 1 timme innan vi skulle iväg med ambulans ut till flyget.Min mamma kom och höll mig sällskap en stund det var skönt så slapp man vara ensam.

Mindra fick sitta in en bilbarnsstol som dom hade på en brits.Det funkade jätte bra. Väl framme på flyget så fick vi vänta på planet.

När den hade landat så var det ju verkligen ett propeller plan som vi fick åka med.

Det var med  6 personal 2 piloter,2 sköterskor,1 narkosläkare óch en praktikant.

Det var verkligen inte mycket utrymme i flyget.Jag satt precis framför dörren och Mindra satt i en bilbarnstol på en brits i flyget med.Hon sov hela resan och det var inga problem att flyga med henne.Jag istället börja må illa för det blåste ju jätte mycket och det var ganska bumpigt.

Väl framme i Umeå så fick vi stå i korridoren och vänta innan någon hade tid att ta hand om oss här på barn 3.Jag och Mindra fick ett eget rum med en stor platt tv och hennes säng står här inne med mig.

Man har ett eget rum men toaletten delar man med den som har rummet brevid.

Chocken över att vara här var total jag visste ínte vad jag skulle tycka för inget fungerade tyvärr.Mindra skulle ha medicin klockan 20 och den medicinen hade dom inte ens här fast dom vetat hela dagen att vi skulle komma det tyckte jag var dåligt. Så första intrycket av barn 3 var inte så kul.Mindra fick en jätte kramp direkt vi kom fram hon börja grina och skrika.Hon drog ihop hela kroppen som att hon fick jätte ont.Det var ju ingen trevlig syn tyvärr.

Jag fick panik av att veta att det var här vi skulle vara.

Nu ska vi åka till Umeå idag eller imorgon.Vi har varit på barnmottagningen idag och Mindra mår ju inte bra.Hennes crp värde är 113 och hon spyr och äter nästan ingenting.

Det känns som att vi är tillbaka på ruta 1 igen.Men nu är det så här jag ska försöka få med mig datorn till Umeå där kan jag skriva mer om hur det går.Vi vet inte ännu om vi kommer iväg idag eller imorgon.Dom har kontaktat Umeå och där är dte fullt på barn 4 men dom skulle kolla om vi kan komma till avdelnigen istället.

Läkaren här tyckte inte att det var så akut att vi måste sticka iväg idag men det beslutet får Umeå ta.Jag sa att vi kunde ju ha flygit imorgon istället på morgonen då går det direkt plan till Umeå.