Nu har Björn kommit hem och berättade att läkaren var nöjd med operationen och att hon mår ju bara bra.Dom tog bort respiratorn när han var där och det var inga problem hon andades själv.

Hon ska ha kvar pencillinet i 3 dagar till sen får man se vad värden och så säger.

Vi blir i allfall kvar tills efter helgen.

Hon får ligga på vilken sida hon vill och äta när hon blir piggare.

Nu har jag ändrat lite på färger och bakgrund jag har lite att göra det kanske syns.

ÄNTLIGEN !

Operationen har gått bra och det blev en shunt jag var ju livrädd att något skulle hända och att hon skulle komma ner med ett drän igen.

Men allt hade gått bra och Mindra mår jätte bra.Hon har respiratorn kvar men bara så länge som hon sover.Men hon har redan nu varit vaken och öppnat ögon så dom sa att den ska dom ta bort snart. När hon öppnade ena ögat idag så kom det tårar ur mina ögon för det var som att hon tittade på mig och sa -snälla låt detta vara sista gången.

Det var jätte hemskt att se. Det gick en kall kår genom hela min kropp.

Det hon har fått utstådd under dessa veckor är helt otroligt jag kan inte fatta att hon är så himla stark och orkar med det hela.Men som sagt det har ju inte funnits något att välja mellan utan bara att acceptera det som händer.Men det har känts som att turen inte riktigt varit på våran sida om man säger så.

Nu har jag gett Minton mat och sövt han och Björn är hos Mindra för att höra vad hennes läkare Per -åke säger om operationen.

Det känns verkligen som en sten har plockats bort från mitt bröst när hon inte kom tillbaka med ett drenage utan med en shunt i huvudet.Nu sitter den shunten långt fram på hennes huvud och går ändå bakom örat ner i buken.

Jag gick idag i korridoren till Mindras sal och sa - säg att hon har en shunt... flera gånger för mig själv.Helt livrädd för att hon inte skulle ha det och att man skulle vara tvungen att operera henne mera.Men nu verkar det ju som att man kan se slutet på denna berättelsen och hoppas att allt blir bra nu med henne och oss.

Jag har sovit jätte dåligt i natt och har haft hemska mardrömmar om Mindras huvudomfång.Man kan ju tänka när man vaknar att man håller nog på att bli lite störd av allt som händer.Nu sitter jag på sjukhuset och har varit här sen kl 6.15.Dom söver just nu Mindra i hennes säng och det vill inte jag vara med och se.Dom vet inte riktigt nöär hon ska på operation men kanske 8.00 el 8.15.Dom har stuckigt henne på morgonen för att ta prover men det gick inte så bra.Det ska dom ta när hon sover nu.Jag satt under den tiden i korridoren och hörde bara hur hon skrek.Det gjorde ont fast hon fick socker.Socker ger dom till barnen för att avleda smärtan så att dom ska få något annat att tänka på.Men tillslut ville Mindra inte ens öppna munnen för att få sprutan med socker hon har ju räknat ut att nu kommer det att göra ont.

Det blir en jobbig dag idag.Mindra är idag 2 månader gamal och detta är hennes 6 operation.Igår hade jag och Mindra varit här nere i 4 veckor.Så på 2 månader har vi varit hemma 5 dagar.Det börja kännas nu kan jag lova.