Nu är jag verkligen super less.Jag vill bara hem och vara hemma med min familj.Jag är så himla less på alla människor som är sjuka,på alla människor som har psykiska problem och på alla doktorer i sina vita rockar.Ja man kan säga att jag är less på alla och allt just nu.Jag vill hem.....

Mindra mår likadant idag som igår.Hon är fortfarande väldigt trött och sover direkt jag tar upp henne i fanmnen.Hon äter inget själv utan jag får sonda alla målen som jag är där.Hon äter just nu 80 ml så det blir 4 st sprutor.Hon har inga kramper heller.Det tycker jag känns skönt.

Nu vill man att man ska skriva upp hur länge Mindra är vaken och hur länge hon sover och så.

Hon var ju nämligen vaken i stort sett hela förra natten och under dagen.Men dom funderar ju varför hon var vaken en hel natt om det kan vara så att hon känner på sig att något är fel.Kanske har hon kramper som vi inte kan se utåt.

Vi har inte fått någon operations tid till imorgon men dom hör av sig på morgonen så får vi se om det blir under dagen eller inte.

Det verkar som att hennes drenage inte fungerar nu iallafall för det kommer ingenting ut i påsen.Det är nog stopp i den igen.

Därför tror jag att det kommer att bli imorgon för att det ändå inte fungerar som han vill då kan han ju lika gärna plocka bort den.

Nu vill jag rikta alla mina tankar till en person som jag tycker så himla mycket om.Hon ringer mig med jämna mellanrum och berättar att vi ska kämpa på .Hon om någon vet hur det känns att vara i den situationen som vi är i nu.

Hon ringde igår och var så himla ledsen över det som hade hänt.Hon ska veta att det är nog därför som vi inte är så himla chockad över detta beslut som har kommit.Hon är ett levande bevis på att man kan leva ett normalt liv med ett barn med särskilda behov.Det är henne och hennes situation som gör att vi har possitiva tankar inför framtiden.Ingenting är omöjligt ! Man sätter ju själv gränserna.I mitt liv finns inga gränser för vad jag inte skulle göra för Mindra just nu.Allt hon vill och allt hon kan ska hon som vanliga barn få göra och jag ska stötta och hjälpa henne.

Det kommer inte att vara en dans på rosor varje dag men varför ska man bara se taggarna.

Våran resa med Mindra kommer att börja när vi kommer hem med henne.

Personen som jag pratar om gav mig och Björn ett starkt ord att ta med oss genom livet med Mindra.

ACCEPTERA..... Det finns inget annat att göra för när man inte gör det då är man illa ute.Det hjälper ju inte oss heller det är bättre att ACCEPTERA och jobba utifrån det.

Denna personen förtjänar en stjärna i himlen för det häst jobb hon gjort med sitt barn och att hon är så stark som person.Nu kommer hon att bli våran mentor i vårat liv med Mindra.

Många varma kramar från oss i Umeå.

ps du vet vem du är ds