Nu funderar väl alla över hur vi mår men jag kan berätta att vi mår faktiskt bra trots allt som hänt.Jag vet inte om det är chocken som hänger i sig eller om vi var förberedd på detta svaret.Vi hoppas ju till alla gudar att Mindra får så lite fel som möjligt och få ett drägligt liv.
Det som är mest chockande är ju att ingen berättat detta för oss utan vi har gått i ovissheten och trott att allt är bra med henne.Men alla runt omkring Mindra har vetat detta.Vi var dom enda som inte visste hur det såg ut.Det känns ju jätte konstigt nu i efterhand.Personalen ber ju så mycket om ursäkt och det verkar som att vi har hamnat lite mellan stolarna.Men detta är inget vi anklagar personalen för utan det är ju lätt när det handlar om mänskliga faktorn att något blir fel.
Det hjälper inte oss eller Mindra att vara bitter på någon.
Nu känner vi att det är viktigt att vara hos Mindra så mycket som möjligt och att hon känner att vi är där.Fast hon kanske inte kan se eller höra så kan hon ju iallafall känna att vi är där.Vi kan inte överge henne nu utan måste kämpa med henne och hjälpa henne att klara av detta.
Jag känner som mamma att detta är min prinsessa och jag älskar henne över allt i hela världen och vad som än händer så är det hon som är MINDRA.
Paulina,Daniel & Astrid
14 mars 2008 22:25
Vill säga att vi läser eran blogg, och att vi tänker på er!
Jonna
15 mars 2008 09:13
Såklart att det är er lilla Mindra-prinsessa vad som än sker!
Tuffa besked ni fått men ändå är det inte nattsvart. Läkarna vet inte vad framtiden bjuder och det vet man aldrig. Ett litet barns hjärna kan utföra mirakel och återhämta sig utan gränser.
Ni har en underbar liten tjej så så tydligt redan visat att hon är en riktig liten kämpe.
Ta en dag i taget, njut av varje ögonblick och försök att inte oroa er om morgondagen. Det som sker sker, att det blir annorlunda behöver inte betyda att det blir sämre...
Kramar Jonna
Granmhyr
15 mars 2008 09:35
Skönt att äntligen få besked, det är väl det också som gör att ni känner er lugnare. Ovisshet är ju det absolut värsta för då hittar man ju på en massa hemska scenarion själv... Hemskt att ni inget fått veta men du har helt rätt i att det inte är någon idé att vara bitter. Nu vet ni och även om man inte önskar sitt barn en missbildning på hjärnan och epilepsi så är hon ju ändå er prinsessa, ert mirakel!!Känns otroligt skönt för oss alla som läser detta att de nu vet att det är epilepsi och kan ge henne medicin och att det inte är farligt för henne...Fin vagn ni hade köpt förresten, Minton såg helt stolt ut :). Man ser att han är en stolt storebror också...Hoppas ni får komma hem snart så man får träffa lilltjejen, hann ju inte med det tidigare....och så ni kan pusta ut lite och få någon slags vardag. Inte kul att bo på patienthotell hur länge som helst.
Ni är otroliga!!! Massa kram...
anki
15 mars 2008 10:48
Tycker att Mindra verkligen har tur som har er till föräldrar. Ett som är säkert är att ni och alla runt er älskar eran lilla prinssesa och kommer alltid att göra allt för att hon ska ha det så bra det bara går kram
http://anki
också mamma
15 mars 2008 15:13
Trots att jag inte känner er, så vet jag att Mindra kunde inte fått bättre föräldrar. Älskar henne, tar hand om henne och gör allt i er makt för att hon ska ha det bra. Håller tummarna för Mindra (och er). Vi är väldigt många som följer er via denna blogg och jag kan garantera att vi är många som ber för att Mindra ska få må så bra som möjligt.Kämpa på, men glöm inte att ni har rätt att få hjälp och stöd i er familjesituation. Ibland kan det vara bra att prata med någon utomstående också....
Marie
15 mars 2008 15:23
Nu vet ni! Det måste vara en sten som faller bort från era axlar, nu kan ni börja anpassa er efter situationen. Ni kommer att klara det, hon är verkligen en prinsessa och hon är helt underbar på bilderna. Hoppas bara nu att hennes skador visar sig vara av det lindrigare slaget för Mindras skull, fast vad som än händer så kommer hon att vara älskad för den hon är! Eran lilla prinsessa och Mintons lillasyster Mindra. Jag känner oxå en lättnad att ni fått reda på vad som händer och man kan bara beklaga att det blivit ett sånt missförstånd bland läkarna...men det är bara att glömma bort det och gå vidare för Mindras skull, jag är glad över att ni känner er lättade och mår bra. Man har varit orolig, inte bara för Mindra utan även för er! Men vi finns alltid där för er, det vet ni! Släkten är värst....men underbar.
Många kramar marie och david
tuija och roland