Vi gick till lassa och ronden var kvar då.Mindra låg med huvudet uppåt och bägge ögonen öppna.Hon såg ut som en helt annan unge.Jon skrattade och verkade vara på väldigt bra humör.Hon hade inte grimman på sig för dom höll på att mäta huvud och buk omfång.Det var inte klart med någon transport till fredag ännu men att dom jobbade på det.Vi kollade med personalen om vi skulle prata med neurolgen innan vi for hem. Dom visste inte men om det blir så brukar det oftast bli på eftermiddagen.Så vi passade på att smita iväg på stan för att handla kläder till Björn.När vi väl kom tillbaka från stan så gick jag till Mindra direkt och Björn gick upp på hotellet för att söva Minton.

När jag satt med Mindra i famnen och gav henne mat så kom läkaren Fredrik och pratde med mig om Mindras allmän tillstånd. Det såg ju bara bra ut tyckte han och syresättningen hade ju legat bra sen tisdag då hon fick andningsuppehåll.Han berättade oxå att om det blir transport så blir det med flyg och inte hellikopter.Vi hade tagit för givet att det blev hellikopter.

Jag hade henne i famnen i 11/2 timme och då hade hon inte cipapen i näsan och hon visade inte att hon behövde den heller.

Jag fick även prata med neurologen om Mindras huvud och han sa att man ska inte se henne som ett shunt barn.

Vi behövde inte heller stanna i G-vare så länge som tills vi ska tillbaka till Umeå om 2 månader utan fick åka hem direkt maten funkar och att hon mår bra. Han sa att vi måste ju få komma hem och få igång ett vanligt liv.

Jag kom tillbaka kl 27 för att ge henne mat då hade hon fortfarande inte cipupen i näsan utan hon hade inte behövt den på hela tdien sen jag gick.Det var ju roligt att se att hon fixar det själv nu.Jag fick reda på att det blir inte flyg på frdag utan hellikopter och att Umeå kommer att flyga upp med sin personal i såfall. Men inget var klart och det skulle komma mer information kl 8 på fredag morgon istället.Så det var bara att vänta. Tyvärr.