Tårarnas mörker

Jag gråter flera gånger om dagen när ingen ser eller hör.På natten i mörkret rinner tårarna ner på min kudde som blir alldelens blöt.Tankarma går runt,runt i mitt huvud och inget kokt kommer fram.

Men det hjälper inte för ingen vet hur det kommer att gå för vårat barn.

Ensamhetens vandring

Jag känner mig ensam fast jag vet att jag inte är det.Jag har folk som hjälper och stöttar mig igenom detta.Men vandringen måste jag göra själv,helt ensam.Ingen kan hjälpa mig nu.Den sorgen som kanske kommer måste jag gråta mig igenom själv.

Ensamhetens mörker kliver på jag sitter i sängen och blundar.Jag försöker glömma det som ska hända och ske.Men det går inte tankarna är för starka.

Jag vet inte hur jag ska klara av detta.Det är en tung ryggsäck att bära på mina bara axlar

Tankarna i mitt huvud är oändliga.Jag kan inte sluta tänka.Tänka på vad som kan hända min prinssessa i magen.

Bara hon klara sig och kommer ut till oss.

Jag vill inte ha en begravning

Jag vill inte begrava mitt eget barn

Hela min värld rasar samman och jag kan inte påverka det.Bara stå på sidan och titta på .Hjälp mig nu någon..

Jag sitter i sängen med tankarna som flyger runt i mitt huvud.Vart ska det stanna och hur ska man klara av detta.Jag känner mig så liten i den väldigt stor värld.

Ett nytt år ska börja med nya möjligheter och nya framtidsutsikter.Men jag ser inte fram emot ett nytt år det känns så bara jobbigt.

Man brukar ju säga att det nya året ska bli bättre än det gamla.Men det tvivlar jag på att det kommer att bli.

Det nya året ser mörkt ut för oss,våran familj som är 3 personer nu och snart ska bli 4.

Men ingen vet eller kan svara på om det kommer att bli så.

Den ovissheten gnager i mig varje dag fram tills vi får svaret.

Tankarna är oändliga och tårarna många.Jag sitter här i ensam i mörkret och tänker.Jag försöker att se hur framtiden kommer att se ut men allt är bara svart.Svart är sorgens färg och det är bara svart i mina tankar.