Det är just denna dagen som denna resan startar.Denna oändliga saga som ingen kan förstå.

Vi åker till Gällivare för ett extra ultraljud med tanke på min muskelsjukdom.Det var bara för att ha lite koll innför förlossningen och så.

Jag såg verkligen fram emot att få göra ett till ultraljud bara för att få reda på vad det kunde vara för kön.

Vi hade Lennart vertman som läkare och han är jätte duktig.Han börja kolla på min mage och man såg bebisen väl på bilderna.Den rörde sig och allt verkade helt normalt enligt oss. Läkaren gjorde ultraljudet och tittade väldigt länge på barnets huvud men som förälder tänker man ju inte på.Man vet ju aldrig vad dom kollar efter.Han mätte huvudet och lårbenet.

Jag frågade om han kunde kolla vad det var för kön och han svarade att den hade inte pung eller en snopp.

Men man kan ju aldrig vara helt säker.Jag blev helt överlycklig jag skulle få en dotter det var ju en underbar känsla.Jag var jätte lycklig där jag låg med magen i vädret.

Vi gjorde färdigt ultraljudet och läkaren sa att något är fel på barnet.

Han hittade ingen "lillhjärna" på bebisen.

Jag blev helt chockad och tårarna kom direkt jag tänkte nu börjar det om igen vi skulle inte få något barn.

Han sa att han skulle ringa till Umeå för att få ett extra utlåtande.Vi skulle åka dit så fort som möjligt.

Han gick och ringde direkt och jag bara stod i rummet tårarna bara rann ner för min kinder och jag visste inte vad jag skulle göra.Det var en fruktansvärd känsla. Vi trodde ju att detta bara skulle bli ett vanligt ultraljud utan några fel och problem.Men det vände gankska snabbt.

Läkaren kom tillbaka och sa att dom ringer upp oss om en tid till specialist mödravården i Umeå.

Vi satte oss i bilen och mina tårar kunde inte sluta rinna.Minton satt i framsätet bredvid Björn och han såg att jag var ledsen.Det var verkligen en tryckande stämmning i bilen hela vägen hem. Ingen sa nåt på hela vägen.Minton sa inte ett ljud utan han kände nog att något var fel så han somnade.

Min mamma ringde när vi åkte hem och jag berättade att det var fel på barnet dom trodde inte att bebisen hade någon "lillhjärna".Hon blir enligt mig helt hysterisk i telefonen.

Hela den eftermiddagen så hände det inte så mycket alla var ju ganska nerstämda och ledsna.

Tänk att detta skulle hända oss att barnet inte hade någon "lillhjärna".

Det kunde vi ju räkna ut att ha man ingen "lillhjärna" så kommer man ju inte att överleva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu lägger jag ner mindras blogg.Jag har ingen motivation att skriva och tycker att det händer ju inte så mycket så det är svårt att hitta något att skriva om. Men om ni vill kan ni fortsätta läsa om mig på min hemsida som jag har gjort: http://pi...

Ja då var det sista dagen på påsken och vi har inte haft så där jätte fint vöder.Vi har varit uppe hos min mamma och pappa och firat påsk med god mat och trevligt sällskap.Minton skulle sova hos mormor och morfar i fredags men han ångrade sig så han ...

Mindra är ju jätte snorig igen och Minton har varit lite snorig men inget mer än så.Men in natt kom det han har hostat och hostat.Han hostar nu på morgonen oxå.När han får hosta så slår det sig alltid på hans astma och han äter ingentng och så spyr h...

Här kommer det kort på Mindras nya glasögon.                                                                                          ...

Mindra myser i sin tränings stol.Den är tydligen så himla skön att hon kan somna i den.        Ica kvantum har öppnat i Kiruna och då var vi ju tvungen att åka dit och titta.Barnen fick sitt i kundvagnen och det tyckte storebror Minton var...